Nu har jag bara 1 hund, Sheltien Elvis har blivit Hallänning och flyttat hem till sin matte Therese som bor i Falkenberg.Jag har haft honom i ett år nu så det känns tomt , jag har nästan alltid haft 2 hundar tycker det är lättare på något sätt.Fast jag får ju säga att det är mycket lugnare nu när Milton är själv för Elvis är ganska gapig och han är en riktig bromskloss ute han är väderkänslig (den lille mesen :-)) antigen är det för blåsigt regnar eller något annat som stör honom.Milton är inte alls sådan det spelar ingen roll vad det är för väder och han tar sej fram överallt, springer som en tok i skogen (när det är tillåtet vill säga)och är lättare att ha lös överallt.Men Milton har varit lite låg nu han undrar säkert var Elvis har tagit vägen. Men jag förstår henne jag tror inte att jag skulle klara av att vara utan, det är liksom inte jag och det är ju ett sätt att leva.Tänk om jag inte hade några djur alls vad hade jag gjort då, har svårt att föreställa mej det har alltid hållit på med djur.När jag var liten så gick jag ut med alla andras hundar, jag fattar inte hur dom vågade släppa ut mej med Schäfrar Rottweiler plus många inte så trevliga hundar.När jag fick min egna hund var jag så lycklig hade faktiskt tjänat ihop till honom själv Men jag har alltid haft lätt med hundar förstått dom har bara blivit biten en gång när jag som tonåring jobbade på ett hundpensionat en bortskämd Tax som tog till tänderna när han inte fick som han ville.Jag har aldrig varit rädd för hundar men kan ha stor respekt för vissa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar